Tänk om bara ett parti hade bildat finska regeringar sedan 1994?

11.09.2017 kl. 13:04
Den sydafrikanska politiken är mitt inne i en förändringsprocess, där det regerande partiet African National Congress (ANC), allt mer pressas av oppositionspartierna. ANC har regerat i Sydafrika sedan 1994, men har den senaste tiden upplevt många motgångar, bland annat en allt mer korrupt president. Det här har sparkat igång en diskussion om koalitionsregeringar, och hur politiken kommer att se ut i framtiden i Sydafrika.

Det sydafrikanska parlamentshuset i Kapstaden. (foto: commons.wikimedia)

 

I Finland har vi upplevt vår beskärda del av intressant regeringsbildningar, allt från sixpack till SSS. Vi ifrågasätter ändå inte tanken om en koalitionsregering, eftersom det är det enda alternativet vi har. Inget parti lyckas längre få så stor del av rösterna att de kunde regera ensamma. Bra så, tänker väl de flesta av oss, demokratin blir starkare av att fler partier som representerar en större del av befolkningen sitter tillsammans i regeringen. En koalitionsregering är kanske mera instabil, som vi bland annat märkte under våren i Finland, men utan koalitioner skulle regeringen inte kunna bildas.

Koalitionsregeringar är alltså ingen nyhet i Finland, men i Sydafrika är situationen helt annorlunda. I Sydafrika har det regerande partiet, African National Congress (ANC), ett socialdemokratiskt parti, lett landet sedan 1994. I alla nationella val sedan 1994 har ANC erhållit mer än 60 procent av rösterna. Sedan dess har ANC regerat ensam, inte bara på den nationella nivån, utan också på den lokala och regionala nivån på många håll. På den regionala nivån regerar ANC i alla regioner förutom Western Cape. Mindre partier har funnits och finns, men få partier har lyckats ta över makten någonstans, varken lokalt, regionalt eller nationellt.

I parlamentsvalet 2009 och i kommunalvalet 2011 minskade ANC:s mandat. I valet 2009 förlorade ANC sin två tredjedelars majoritet i parlamentet, men fick ändå över 60 procent av rösterna. I parlamentsvalet 2014 och kommunalvalet 2016 minskade ANC:s majoritet ännu mera, även om ANC fortfarande fick mer än 60 procent av rösterna i parlamentsvalet och mer än 50 procent av rösterna i kommunalvalet. ANC har alltså fortfarande en bekväm majoritet på många håll, men trenden är att ANC förlorar röster, medan oppositionspartierna ökar sitt understöd. I de kommande valen finns det möjlighet för stora förändringar i det politiska landskapet i Sydafrika.

Det nya oppositionspartiet att räkna med är Democratic Alliance (DA), ett liberalt parti i Sydafrika. I parlamentsvalet 2014 tog partiet 22 procent av rösterna och fick därmed 89 ledamöter i det 400-ledamots stora parlamentet. I kommunalvalet lyckades DA kamma hem en stor del av rösterna i fyra av de största städerna i Sydafrika; Kapstaden, Johannesburg, Nelson Mandela Bay och Tshwane (där Pretoria ligger). DA hade ändå inte tillräckligt med röster för att regera ensamt i alla dessa städer, och koalitionsregeringar föddes. Tillsammans med mindre partier skapade DA koalitioner i Johannesburg, Nelson Mandela Bay och Tshwane. Det här var banbrytande i den sydafrikanska politiken. Före kommunalvalet 2016 hade ANC regerat ensamt i alla större städer, förutom i Kapstaden. Med en ordentlig majoritet dessutom.

Nu, ett år senare, går koalitionsregeringarna på lokal bas framåt. I Johannesburg har den nya koalitionsregeringen skapat förutsättningar för många nya jobb, och investerat stort i infrastrukturen. Man prioriterar att bygga upp infrastrukturen där människor är som fattigast. I Kapstaden, där DA regerat redan i många år, går man i bräschen för att bli den ekologiskt mest hållbara staden i Sydafrika. Man siktar på 20 procent förnybar energi 2020 och staden är den mest investerarvänliga i hela landet. Allt är ju ändå inte en dans på rosor. Koalitionerna har, precis som i Finland, ibland varit nära att falla, eftersom man inte alltid har kunnat komma överens.

Sydafrika har fortfarande stora problem med korruption. ANC, och däribland den högsta ledaren av landet, President Zuma, har länge haft stora problem med korruption, vilket har lett till ett instabilt politiskt läge i Sydafrika. På många ställen i landet blir de rika rikare, medan de fattiga blir fattigare.  Nationens arbetslöshet ligger just nu på ca 28 procent, den högsta nivån sedan 2003. Enligt en ny rapport lever 55 procent av befolkningen i fattigdom, och även den siffran har ökat den senaste tiden. Korruptionen är en av orsakerna till det här och den nuvarande regeringens oförmåga att göra något åt den är mycket problematisk. En av Democratic Alliances grundpelare är ett Sydafrika som är fritt från korruption. DA menar att det behövs en koalitionspolitik där ledare från alla partier deltar för att bygga en stabil demokrati i Sydafrika. Enpartipolitiken har spelat ut sin roll, och nu behövs förändring.

I Sydafrika börjar nu diskussionen kring parlamentsvalet 2019 och hur landet ska förändras. DA jobbar hårt för att man även på den nationella nivån ska bli ett regeringsparti, och ANC börjar oroligt se sig runt. Trots att ANC i dagens läge har 62 procent av rösterna, finns det en risk att partiet inte lyckas få en tillräcklig majoritet av rösterna i nästa eller i därpå följande parlamentsval. Det här har väckt diskussion i Sydafrika. Från oppositionens håll jobbar man hårt för att ANC ska få färre än 50 procent av rösterna och man talar varmt för koalitionsregeringar. ANC jobbar i sin tur för att behålla sin majoritet, och talar emot en koalitionsregering, eftersom de menar att en koalitionsregering skapar onödig instabilitet i en ny demokrati. En enpartiregering är kanske mera stabil, men det betyder inte nödvändigtvis att den skulle vara bättre för att bygga en stabil framtid för Sydafrika.

Ett stort problem med koalitionerna är att oppositionspartierna samarbetar för att de är emot ANC, inte för att de har samma ideologiska grund. Det är svårt att hålla ihop regeringar som bygger på väldigt olika ideologiska åsikter, något som man har fått uppleva redan nu på den lokala nivån, allra senast den här veckan. Det här kan skapa en ostabil grund för ett fortsatt samarbete nationellt mellan oppositionspartierna. DA försöker ändå redan nu diskutera med andra oppositionspartier för att bilda en trovärdig motpol mot ANC.

Sist och slutligen kommer det vara upp till väljarna att 2019 rösta för vad de vill, där ANC på många sätt representerar det förgångna och oppositionspartierna representerar en förändring. Det kommer bli mycket intressant att se vad resultatet blir, och ifall Sydafrika får sin första koalitionsregering sedan 1994.

Lisa Palm arbetar som Liberal praktikant vid Democratic Alliance i Kapstaden.

Lisa Palm