Världsordningen år 2050

18.10.2017 kl. 14:55
Förenta Nationernas (FN) beräkningar för befolkningstillväxten har redan under flera årtionden indikerat att världen vi lever i idag kommer att se väldigt annorlunda ut 2050. Den ökande befolkningsmängden i utvecklingsländer och den tilltagande urbaniseringen kommer att omforma den globala ekonomin och säkerheten, och därtill skapa nya utmaningar till planetens hållbarhet.

Ur ett europeisk perspektiv borde dessa oundvikliga utvecklingstrender uppmärksammas mera, både med tanke på hur Europa kan bidra till en framgångsrik utveckling på annat håll, och hur Europa samtidigt kan bevaka sina egna intressen som ett område med förhållandevis liten – på vissa håll till och med minskande – befolkning.

Enligt den senaste FN-rapporten (2017) kommer världens befolkning att öka från dagens 7,6 miljarder till 9,8 miljarder år 2050, samtidigt som andelen människor som bor i Europa sjunker från 10 procent till endast 7 procent. Totalt kommer Europas befolkning att minska med 9 procent. Däremot förväntas Afrikas befolkningsmängd att fördubblas under samma tidsperiod och Asiens befolkning förväntas stiga stadigt, vilket kommer att leda till att Afrikas befolkning kommer att stå för 26 procent av världens befolkning och Asiens för 54 procent år 2050.

Urbaniseringen sker i allt snabbare takt i utvecklingsländer och enligt FN:s publikation, World Urbanization Prospects kommer Indien, Kina och Nigeria tillsammans att stå för 37 procent av den ökande urbaniseringen fram till 2050. Enligt beräkningarna kommer befolkningsökningen i urbana områden att vara 404 miljoner i Indien, 292 miljoner i Kina och 212 miljoner i Nigeria. Kina och Indien är för tillfället världens folkrikaste länder, men enligt FN-rapporten kommer Nigerias befolkningsmängd att växa sig större än USA:s innan 2050, vilket även kommer att innebära att det blir världens tredje folkrikaste land. 

Den snabba befolkningstillväxten och urbaniseringen kan leda till ökad instabilitet i områden som varken har ett fungerande styre eller resurser för att hantera utmaningarna. Chatham Houses rapport,  “Urbanization Challenges of the 21st Century” visar hur den dominerande modellen för stadsplanering med koncentrerade superkvarter i stadskärnan leder till starka zonindelningar och ger upphov till slumområden utanför kärnan. I Afrikas fall är avsaknaden av stadsplanering ett stort problem, och urbaniseringen i storstäder som Lagos i Nigeria och Nairobi i Kenya sker så snabbt att städerna inte hinner anpassa sig. Problem med avloppssystem, renhållning, energi och avgaser påverkar livet för miljontals människor i de växande storstäderna.

Stadsplaneringen runtom i världen måste sträva till att vara socialt, ekonomiskt och institutionellt hållbar eftersom majoriteten av jordens befolkning kommer att bo i städer 2050. Dålig stadsplanering i kombination med svaga regeringar och fattigdom ökar risken för politiska oroligheter och terrorism. Ytterligare en faktor som kan bidra till oroligheter är att Afrika kring 2050 kommer att ha en väldigt ung befolkning. “Youth bulge”-begreppet som presenterades av Gunnar Heinsohn redan på 90-talet hänvisar till en teori om att oroligheter och konflikter uppstår med högre sannolikhet i utvecklingsländer som genomgår en demografisk förändring.

Prognoserna för hur läget i Europa kommer att vara 2050 ser oroväckande ut. För tillfället är 25 procent av Europas befolkning 60 år eller äldre, och andelen förväntas stiga till 35 procent. Europa har ett stort behov av invandring, men frågan är hur Europa ska lyckas locka till sig mera högutbildade invandrare. För tillfället är den största delen av invandrarna som kommer till Europa lågutbildade, och andelen högutbildade invandrare som flyttar till Amerika är mycket större. Den åldrande befolkningen i västvärlden kommer att leda till att sjukvårdskostnaderna ökar och att den ekonomiska bördan blir större för framtidens unga. 

Den globala ekonomin beräknas växa med 3% årligen, och kommer därmed ha tredubblats fram till 2050 enligt PWC-rapporten “The World in 2050”. Kina har redan passerat USA och är världens ledande ekonomiska makt. Enligt förväntningarna kommer Kina även att bli ledande i fråga om växelkurs 2028. PWC:s rapport uppskattar även att det finns potential i Indiens ekonomi att bli världens näst största ekonomi, samt att växande ekonomier som Mexiko, Indonesien och Turkiet kommer att bli allt viktigare aktörer på den globala marknaden.

Den kinesiska frammarschen har på senaste tiden väckt oro i Europa och debatten om hur Europa bör förhålla sig till kinesiska investeringar är väldigt aktuell. 2016 fördubblade Kina sina direktinvesteringar i Europa, och EU försöker finna konsensus bland medlemsländerna om hur en mekanism för att hindra känsliga bolagsförvärv skulle kunna införas. Kina har redan börjat köpa in sig på alla håll och kommer att ha ett enormt inflytande över företagsvärlden genom sina statligt ägda företag.

Vad gäller militär makt kommer USA även fortsättningsvis att toppa listan. Enligt SIPRI ökade USA:s försvarsbudget med 1,7 % mellan 2015 och 2016 (totalt 611 miljarder dollar). Samtidigt har Rysslands och Kinas militärbudgetar också ökat stadigt: Kinas med 5,4% (215 miljarder dollar) och Rysslands med 5,9% (69,2 miljarder dollar). Dessa tre stormakter kommer att tävla om intresseområden i deras omedelbara närhet och i närheten av allierade, men också i Mellanöstern och Afrika.

Kapplöpningen om att utveckla cyberkapaciteter, militärteknologi och kvantdatorer är redan i gång. Snabba framsteg inom teknologi möjliggör att stater snabbt kan ha strategiska fördelar, vilket försvårar mätningen av kapaciteter - vilket i sin tur kan leda till felkalkylering.     Den pågående utvecklingen och moderniseringen av kärnvapen kommer sannolikt också att leda till ökad spänning i framtiden. Moderniseringen av USA:s, Rysslands och Kinas missilstyrkor är ingen nyhet, och nyligen har diskussionen fokuserat främst på Nordkorea, som har testat långdistansmissiler. Däremot har Indiens och Pakistans atomprogram inte uppmärksammats lika mycket. Utredningar tyder på att Pakistan kan bli en större kärnvapenmakt än Indien och de Europeiska kärnvapenmakterna.

En fråga som troligtvis kommer att aktualiseras på grund av framför allt Indiens växande ekonomiska och militära betydelse är uppsättningen av FN:n säkerhetsråd. Säkerhetsrådets fem permanenta medlemmar reflekterar den gamla världsordningen och tiden då USA, Kina, Ryssland, Frankrike och Storbritannien var världens största ekonomiska och militära makter. Indien, Indonesien, Brasilien, Mexiko och Japan (som redan nu är större) kommer enligt analyserna att ha större ekonomier än de europeiska länderna med permanent medlemskap och vetorätt.

På en global skala kommer Europas roll i världspolitiken sannolikt att minska på vissa fronter på grund av den minskande befolkningsmängden, samt den relativt sjunkande ekonomiska och militära makten. För att bevara sin inflytelserika roll som en förespråkare för demokrati, mänskliga rättigheter, klimatfrågor och öppna marknader måste Europa börja blicka framåt redan nu. Det gäller att förstärka den gemensamma rösten genom EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, och därtill att hitta sätt att samarbeta med växande stormakter för att kunna förebygga och hantera framtida instabilitet.

Senni Salmi arbetar som liberal praktikant på Center for Transatlantic Relations i Washington DC

 

Pia Gästrin
Pia Gästrin
Ordnar seminarier, utbildningar och evenemang för Svenska Bildningsförbundet och dess medlemmar.