Groende optimism kring framtiden för det europeiska fredsprojektet

31.10.2017 kl. 10:48
Att man inom Europeiska unionen börjat se allt mer optimistiskt på framtiden för det stora europeiska fredsprojektet torde inte under höstens gång blivit oklart för dem som lyssnat på de uttalanden Angela Merkel, Emmanuel Macron eller Jean-Claude Juncker gjort.
Att dessa personer i nyckelställning vill visa en optimism och framtidstro borde inte heller komma som en överraskning för någon. Att det också har skett en tydlig förändring bland den stora allmänheten är något som man inte talat så mycket om.

"Finland har möjlighet att ta en allt större roll i EU." (Bild:AOP)

 

Årligen görs det den stora Eurobarometer-opinionsundersökningen på uppdrag av Europaparlamentet för att skapa en bild av vad den gemene europeiska medborgaren anser om Europeiska unionen och Europaparlamentet.  Den senaste Eurobarometer-undersökningen genomfördes under mars 2017. I årets upplaga kan man klart och tydligt se att det skett en klar förändring jämfört med de senaste åren. Man kan ur resultatet utläsa att vi européer bor på en kontinent som inser att vi behöver gemensamma lösningar på problemen som existerar. Denna insikt om behovet av gemensamma lösningar är alltså inte enbart något Macron, Merkel, Juncker eller de någon av de andra dignitärerna hittat på, utan det finns en reell efterfrågan bland folket för gemensamma europeiska lösningar.

 

Vad bygger denna optimism på?

Hur kommer det sig då att européerna visar en starkare tro på EU endast ett år efter Brexit-omröstningen, som av vissa ansågs vara dråpslaget för det europeiska fredsprojektet?

Siffrorna visar att något skett, att folket i ökande grad litar på Europeiska unionen och dess institutioner. En klar majoritet tror på att de nationella ekonomierna inom EU utvecklas positivt. Förtroendet för Europeiska unionen som institution är på den högsta nivån sedan 2010 och förtroendet euron som valuta är även den på sin högsta nivå sedan 2004.

Att denna groende optimism syns just nu är egentligen inte ett sammanträffande. Efter åratal av kriser, såsom finanskrisen och den största asylkrisen någonsin så visar EU nu sina framfötter. Under kriserna utsattes de system som den Europeiska unionen byggt upp för ytterst stora påfrestningar. Allt detta ledde till sist till det att det mesta ifrågasattes, inklusive den Europeiska unionen och dess framtid.  Kriserna ledde till en ökande och allt mer högljudd populism. Denna kulminerade i Brexit-folkomröstningen i Storbritannien och påverkade även slutresultatet i det amerikanska presidentvalet. Men EU är uppbyggt för att hantera kriser och kunde hantera dem på ett konstruktivt sätt. Detta syns nu i opinionsundersökningarna.

Så gott som samtliga val som hållits i Europa detta år bekräftar också att folkets flertal åter tror på framtiden och därför har inte varken den extrema högern eller vänstern tagit några större segrar. Det är ofta de liberala krafterna som gått ut som segrare ur valen.

Att EU mår bättre och att det är uppbyggt att hantera kriser kan man se på flera olika faktorer. De ekonomiska siffrorna talar för det liksom det att de strukturella åtgärderna fungerar, sysselsättningsgraden stiger och euron är allt mer stabil. Enligt prognoserna kommer det att vara tillväxt i samtliga EU-länder i år. EU fungerar helt enkelt som planerat igen även om det alltid tar ganska länge att vända en stor skuta.

Asylkrisen kan ses som ett annat exempel på att EU som institution fungerar, även om krisen ännu pågår och utmynnar i tragedier så gott som dagligen någonstans i Medelhavet. Det som denna kris bevisat sedan 2015 är det att gemensamma utmaningar kräver gemensamma lösningar.

Optimismen ska alltså kännas befogad, även om det är viktigt att komma ihåg att det också mycket lätt kan bli så att vi navigerar snett när vi börjar svänga den stora skutan mot nästa destination.

 

Finlands roll i EUs framtidsvisioner

I dessa optimistiska tider så har EU-integrationen kraftig vind i seglen på flera plan. Detta ser man inte minst på de tidigare nämna linjetalen hållna under hösten. Därför gäller det också för Finland att nu delta i denna dialog och gärna även komma med något konstruktivt och utveckla unionen för framtiden. Även om mången tycks tror att det är Macron kommer som en Messias och löser alla de pågående och kommande utmaningarna, så bör också Finland dra sitt strå till stacken om vi vill hålla vår plats i den europeiska integrationens inre cirkel. Vi bör därför lägga in en ny växel redan i dag i det finländska EU-arbetet. Detta kunde utmynna i konkreta förslag under Finlands ordförandeskap för EU:s ministerråd under andra hälften av 2019.

 

 Alexander Lång

Skribenten är liberal praktikant på Nils Torvalds kontor vid Europaparlamentet i Bryssel.

 

Alexander Lång