Tingsrättsrefomen slår hårt mot Svenskfinland

11.11.2017 kl. 15:00
Regeringen Sipilä vill minska antalet tingsrätter från 27 till 20. Reformen slår hårt mot Svenskfinland då flera av de nedläggningshotade tingsrätterna finns på tvåspråkiga orter. Tingsrätterna i Borgå och Raseborg är nedläggningshotade och också sammanträdesplatserna i Jakobstad, Kristinestad, Kimotoön och Kyrkslätt skall i förslaget till tingsrättsreform läggas ner.

Tankesmedjan Agenda publicerade våren 2017 pamfletten Regeringen Sipilä och svenskan. I pamfletten synar journalist Anne Suominen Juha Sipiläs regering med finlandssvenska glasögon. Vilka konsekvenser har regeringens beslut fått med tanke på det svenska i Finland? Ett kapitel i pamfletten behandlar den nu aktuella tingsrättsreformen. Nedan ett utdrag ur rapporten. Läsaren bjuds på en tillbakablick, en sammanfattning av de utmaningar som Svenskfinland står inför i och med reformen samt den senaste tidens hetsiga debatt i riksdagen.

Anne Suominen gör i Agendas pamflett en djupdykning i tingsrättsreformen.

 

FRÅN TUIJA BRAX TILL JARI LINDSTRÖM

”Justitieminister Tuija Brax (De gröna) föreslår att svenska Österbotten får en egen tingsrätt med svenska som majoritetsspråk. Tingsrättskanslierna i Kristinestad och Jakobstad överförs till Vasa medan fastighetsfrågorna flyttas till lantmäteriverket.” (Yle Nyheter 13.2.2008.)

När regeringen Sipiläs förslag till tingsrättsreform ges till riksdagen i januari 2017 har det gått bara sex år sedan den senaste stora reformen genomfördes i början av år 2010. Samtidigt som regeringen Vanhanen II gick in för en radikal nedbantning av antalet tingsrätter blev Vasa landets första tvåspråkiga tingsrätt med svenska som förvaltningsspråk. Också Karleby fick då ett positivt besked. Tjänstemännen ville flytta tingsrätten i Karleby till Ylivieska men Tuija Brax tyckte annorlunda. Hon motiverade sitt beslut att hålla kvar Karleby med språkliga skäl. I bakgrunden myste Sfp-ministrarna Astrid Thors och Stefan Wallin. De hade jobbat hårt bakom kulisserna för att reformen ska landa väl med tanke på svenskan.

Regeringen som gav beskedet om tingsrätten i Vasa och lät Karleby behålla sin tingsrätt av språkliga skäl bestod av Centern, Samlingspartiet, De gröna och SFP. Men redan under Jyrki Katainens sixpackregering inleds beredningen av en ny reform. Tingsrätterna ska bli ännu färre eftersom rättsskyddet behöver stora och starka enheter då omvärlden förändras. Också kostnaderna måste ned eftersom det finns ett stort sparbeting för justitieförvaltningen.

Strax före riksdagsvalet våren 2015 föreslår en arbetsgrupp vid Justitieministeriet att antalet tingsrätter bantas ned från 27 till 17 eller 14. Också kansli- och sammanträdesorterna ska bli färre. Justitieminister Anna-Maja Henriksson säger att hon inte kan acceptera förslaget. Med tanke på medborgarnas tillgång till rättsservice är det alltför radikalt och det slår speciellt hårt mot de tvåspråkiga regionerna.

År 2015 avvärjer dåvarande justitieministern Anna-Maja Henriksson (SFP) en reform.

VANDA TAR BORGÅ OCH ESBO RASEBORG

Det blir regeringen Sipiläs uppgift att gå vidare med reformen. I januari 2016 meddelar arbets- och justitieminister Jari Lindström (Sannf) att antalet tingsrätter minskar från 27 till 20. Samtidigt dras 9 kanslier och 14 sammanträdesplatser in.

Förslaget innebär att tre av landets åtta tvåspråkiga tingsrätter, Östra Nylands tingsrätt i Borgå, Västra Nylands tingsrätt i Raseborg och Mellersta Österbottens tingsrätt i Karleby, läggs ned. Karleby får behålla sitt kansli och Borgå och Raseborg blir sammanträdesorter.

Samtidigt försvinner Vasa som den enda tvåspråkiga tingsrätten på fastlandet med svenska som majoritetsspråk då Mellersta Österbottens och Österbottens tingsrätt går samman. I reformen dras också sammanträdesplatserna i bl.a. Kyrkslätt, Kristinestad, Jakobstad och Kimitoön in.

SFP:s riksdagsgrupp lämnar in ett skriftligt spörsmål till regeringen där man efterlyser språklig konsekvensbedömning. Lindström lovar att den ska ske.

Lindström bemöter också oron över att möjligheterna till domstolspraktik på svenska minskar då majoritetsspråket i Vasa tingsrätt blir finska, men skjuter samtidigt hela frågan på framtiden. Den planerade reformen av strafforderförfarandet betyder nämligen att de uppgifter som i dag sköts av tingsnotarier minskar radikalt. Det kan betyda att befattningen försvinner helt och hållet och då måste domstolspraktiken ändå ses över, oberoende av språk.

De språkliga rättigheterna väger lätt i tingsrättsreformen.

 

MINISTERN VÄLVILLIG MEN RÄCKER EJ

Lindström har bedömts som intresserad av och välvilligt inställd till svenskan. Han har satt sig in i nationalspråksstrategin och han har gått på kurs för att lära sig svenska. Men han är inte redo att ta strid för att försvara svenskan i praktiken och insikten om vad de språkliga rättigheterna betyder i verkligheten fallerar. När utkastet till ny domstolslag är klart för remiss hösten 2016 är bedömningen av de språkliga konsekvenserna gjord men de problem den pekar på beaktas inte i lagförslaget.

Samtliga instanser med anknytning till de tvåspråkiga regionerna är kritiska i sina utlåtanden om propositionen. Tillgången till service på svenska försämras i Nyland och domstolspraktiken i Vasa för svenskspråkiga jurister är hotad då förvaltningsspråket i tingsrätten blir finska.

MÖRDANDE KRITIK MOT LAGFÖRSLAGET

Kritiken mot lagförslaget i remissrundan kan sammanfattas så här:

  • Motiveringarna för att lägga ned tingsrätten i Raseborg och i Borgå är bristfälliga och till och med vilseledande. Det blir svårt att få personal att flytta från Raseborg till Esbo,. Det är också så gott som omöjligt att ta sig direkt från Borgå till Vanda utan bil.

 

  • Sammanslagningen av tingsrätter betyder att den procentuella andelen svenskspråkiga sjunker i de tvåspråkiga regionernas domkretsar. Då blir det allmänt taget svårare att rekrytera personal med kunskaper i svenska. Påståendet att den svenskspråkiga servicen till och med skulle bli bättre för att det är lättare att få personal till stora orter och enheter bygger inte på fakta.

 

  • Sessionsplatsen i Jakobstad har nyligen flyttat in i det nya statliga ämbetshuset, den är i flitig användning och betjänar närmare 50 000 invånare. En nedläggning skulle innebära en väsentlig försämring av rättsvården i ett område med många stora företag och stark ekonomisk dynamik.

 

  • Utbildningen av svenskspråkiga domare förutsätter möjlighet till tingsmeritering på svenska. Enligt lagförslaget försvinner de tre praktikplatserna i Vasa då majoritetsspråket i Österbottens tingsrätt blir finska. Kvar blir bara de två platserna i Mariehamn och så kan det inte vara.

 

  • Grundlagens 122 § bör följas. Den lyder ”När förvaltningen organiseras skall en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder”. 

 

Tingsrättsmeritering på svenska endast på Åland i framtiden?

DUBBEL EXPONERING I NYLAND

Sammantaget är reformen acceptabel för Österbotten och i remissvaren ses det till och med som bra för svenskan att tingsrätten i Vasa förstärks. Till exempel säger Vasa tingsrätt själv i sitt utlåtande att reformen kan gynna Vasaregionen och därigenom svenskans ställning inom rättsväsendet över lag, förutsatt att de svenskspråkiga praktikplatserna tryggas. SFP-riksdagsledamoten Joakim Strand från Vasa var inne på samma linje redan 2015, då justitieminister Lindström besökte staden: 

”Redan idag är 80 procent av målen i Österbottens tingsrätt på finska. Om vi ska kunna säkra en god rättsservice på både finska och svenska måste vi förstärka Österbottens tingsrätt. Om det står käräjäoikeus eller tingsrätt först på skylten kan inte ha någon betydelse.”

(Yle Nyheter 24.11.2015)

Men i Nyland riskerar reformen tunna ut rättsservicen på svenska på sikt. Delegationen för språkärenden vid Justitieministeriet har i remissrundan påpekat att den svenskspråkiga befolkningen blir dubbelt exponerad jämfört med den finskspråkiga då avståndet mellan serviceställena ökar samtidigt som tillgången till tjänster på svenska ser ut att minska. Erfarenheterna visar att servicen på minoritetsspråket till en början fungerar bra då man flyttar personal från starkt tvåspråkiga till mer eller mindre enspråkiga orter men om en tid försämras den. Det här noteras också i Statsrådets berättelse om språklagstiftningen 2013, där det sägs att svårigheterna att få service på det egna språket upplevs vara större ju mindre andel den språkliga minoriteten utgör. 

Justitieministeriets Språkbarometer 2016 ger också en vink om vad som sker om det upplevs som besvärligt att umgås på svenska med myndigheter: Den som kan byter till finska. Barometern är gjord i de tvåspråkiga kommunerna och av dem som svarat säger 56 % av de finskspråkiga att de använder endast finska i kontakt med myndigheter medan bara 9 % av de svenskspråkiga använder endast svenska.

De som kritiserar lagförslagets utformning för tingsrätterna i Nyland talar emellertid för döva öron. Då Justitieministeriet ger den nya domstolslagen till riksdagen i slutet av januari 2017 har ingenting ändrats. Tidigare justitieministern, SFP-ordföranden Anna-Maja Henriksson är förstummad. 

”Vi hade en bra diskussion med Lindström i somras, där vi gick igenom lagförslaget och kom med konkreta förslag och synpunkter på frågor som rör det svenska. Nu är lagförslaget ute och ingenting av det vi diskuterade har beaktats.”

 

LINDSTRÖM PRATAR SNÖMOS?

Det är inte bara kritiken mot försämrad service som har lämnats obeaktad. Också farhågorna om sämre möjligheter till tingsmeritering besannas. I remissrundan har minskningen av antalet praktikplatser setts som den största språkpolitiska bristen i lagförslaget och bl.a. Vasa tingsrätt har varnat för att det blir svårt att rekrytera tvåspråkiga jurister till domstolsväsendet om det här inte rättas till. 

Regeringen står ändå fast: Vid Österbottens tingsrätt finns det för närvarande tre tingsnotarier som utför domstolspraktik på svenska. Då domstolens arbetsspråk byts från svenska till finska innebär detta att också de svenskspråkiga tingsnotarierna blir färre. I fortsättningen kommer det enligt förslaget att finnas endast två svenskspråkiga tingsnotarier (på Åland) i stället för nuvarande fem.”

Samtidigt som antalet svenska praktikplatser skärs ned säger regeringen ändå att ”Det är skäl att värna om kontinuiteten i den svenskspråkiga domstolspraktiken för att kompetenta och språkkunniga domare ska kunna rekryteras också i framtiden.” Då lagförslaget ges till riksdagen frågar FNB justitieminister Lindström hur det ska ske i praktiken. Han säger att Österbottens tingsrätt kan inrätta en avdelning med svenska som arbetsspråk. Om de svenskspråkiga tingsnotarierna placeras där behöver de inte uppfylla kravet på utmärkta kunskaper i finska.

Lindström litar också på den nya nämnden för domarutbildningen som ska utse tingsnotarierna: Nämnden kan se till att de tvåspråkiga tingsrätterna har en tillräcklig mängd svenskkunniga rättsnotarier. Det här är synnerligen viktigt för att det ska finnas språkkunniga domare att rekrytera i framtiden.”

Men i motiveringarna till propositionen sägs ingenting om hur utbildningsnämnden borde tänka om svenskan. Lindströms idé om att svenskspråkiga jurister som vill tingsmeritera sig kan tjänstgöra vid en särskild svenskspråkig avdelning och därmed få dispens från stora språkprovet i finska är dessutom snömos. Regeringsrådet Heikki Liljeroos, som har hållit i lagberedningen på Justitieministeriet, säger att de som tjänstgör vid en svensk avdelning oberoende måste ha utmärkta kunskaper i finska om finskan är tingsrättens majoritetsspråk.

SPRÅKNOTARIER VID BEHOV?

I remissdebatten i riksdagen i februari noterar De grönas Emma Kari att det finns en oro för de språkliga rättigheterna i reformen och hon hoppas att lagutskottet tittar närmare på saken. Också Kristdemokraternas Peter Östman tar upp frågan men varken Socialdemokraterna eller Vänsterförbundet har något att säga.

SFP-ledamöterna ser en klar linje i propositionen. De tvåspråkiga orterna är överrepresenterade då man ser till vad som läggs ned och det verkar som om regeringen skulle ha gjort ett politiskt val. Mikaela Nylander undrar vad som är nästa steg:

Kommer de sammanträdesplatser som nu föreslås, det vill säga Borgå och Raseborg, att i framtiden läggas ner precis på samma sätt som man nu gör med Kyrkslätt, Jakobstad och Kimito? Är det här ett försök att sakta men säkert strypa alla tvåspråkiga tingsrätter vi har i det här landet?”

Justitieminister Jari Lindström kommenterar inte de här farhågorna men han noterar att det har lyfts fram problem under beredningen. Till exempel kan det bli svårt att rekrytera svenskspråkig personal till Vanda och Esbo då Borgå och Raseborg läggs ned, men en lösning kunde enligt honom vara mera distansarbete. Han påpekar också att det är fullt möjligt att grunda svenska avdelningar vid tingsrätterna om det behövs för att rättsservicen på svenska ska fungera. 

Ordföranden för lagutskottet Kari Tolvanen (Saml) var i remissdebatten övertygad om att den tryggar de språkliga rättigheterna men i själva utskottet har stämningarna varit annorlunda. De språkliga rättigheterna oroar inte bara oppositionen utan också medlemmar i regeringspartierna. I slutet av september bereder sig oppositionen på att skriva en gemensam reservation till lagförslaget som tar fasta på både språkfrågan, de långa avstånden till tingsrätterna på många håll och orealistiska förväntningar om de tekniska lösningar som reformen kräver.

Och när tidgsrättsreformen debatteras i riksdagen 8.11.2017 är den svenska riksdagsgruppen inte nådig i sin kritik. I klippet hörs Anna-Maja Henriksson, Anders Adlercreutz och Eva Biaudet.

 

Vad gäller bortfallet av de tre svenska praktikplatserna i Vasa söks en lösning. Regeringsrådet Heikki Liljeroos på Justitieministeriet säger att man är medveten om problematiken och att det vid behov kan inrättas till exempel språknotarietjänster på samma sätt som det finns språkdomartjänster. Då räcker det med nöjaktiga kunskaper i finska för svenskspråkiga som vill praktisera i en tingsrätt med finska som majoritetsspråk. Men korrigeringen sker inte i lagen utan i en separat förordning. Som orsak till att frågan blev olöst då regeringspropositionen gavs anger Liljeroos tidsbrist. Regeringen vill ha reformen i kraft från 2019 och tidtabellen är ansträngd för att alla bitar ska fås på plats.

Text: Anne Suominen

Ladda ner rapporten i sin helhet här.

Tankesmedjan Agendas verksamhetsledare Mattias Fagerholm intervjuar Anne Suominen:

 

 

Mattias Fagerholm
Mattias Fagerholm
Ansvarar för Tankesmedjan Agendas verksamhet, publikationer och seminarier.