Tyskland spindeln i nätet när EU-parter drar åt olika håll

01.02.2018 kl. 11:11
I en tid av stora omvälvningar och meningsskiljaktigheter i EU är det ett land framom andra som både kan och bör axla rollen som förmedlande och stabiliserande drivkraft. Tomrummet som uppstår när EU-länders värderingar glider isär är upp till Tyskland att fylla igen. En stark ekonomi och aktiva bilaterala kontakter ger tyskarna möjligheten att påverka EU:s utveckling mer än någon annan enskild stat.

SPD:s Martin Schulz vill fördjupa det europeiska samarbetet drastiskt. De som inte vill komma med och följa reglerna får stå utanför. (Bild: Wikimedia Commons)

 

De senaste åren har inte varit de mest framgångsrika för rättsstatliga och demokratiska värderingar i Europa. Och nu har inte Ryssland ensamrätt till kontroversiell lagstiftning och kvävande av opposition – en anti-demokratisk svallvåg har uppstått där den inte borde göra det: I Europeiska unionen. Det kan vara en fördröjd växtvärk som fått EU att knaka i fogarna efter utvidgningen 2004. Men, kanske mer sannolikt, är det ett resultat av en världspolitisk tid där auktoritära ledare tar åt sig makt medan rädsla och ignorans gentemot omvärlden styr beslutsfattandet.

Situationen i Ungern hör till de mest oroväckande. Där har oppositionen mjölkats på finansiella understöd, politiska rättigheter och rättvisa utgångslägen till förmån för regeringschef Viktor Orbáns parti Fidesz. Ett och annat öga har kollat in Rysslands sätt att hålla en opposition i styr – och en och annan rysk lag har mer eller mindre kopierats. Exempel: Icke-statliga organisationer med utländsk finansiering ställs inför skyhöga byråkratiska hinder, för att inte tala om den stora stämpeln ”utländsk agent” som trycks i pannan. Ungern går till val om ett par månader men någon rättvis eller genuin kamp kommer det inte att handla om.

Ryssland ser inte passivt på läget i Europa utan deltar aktivt genom att stöda extremhögern. Då målet tidigare mer var att rättfärdiga sin egen politik är Ryssland nu snarare intresserat av att röra om i den europeiska grytan och försvaga den liberala och demokratiska strukturen. Samtidigt känner de högerextrema européerna att det ryska stödet rättfärdigar den alternativa politik de har att komma med. Det handlar om en win-win-situation för de inblandade. Visegrádgruppen (Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern) är långt ifrån ensam om att ha ett involverat Ryssland på hemmaplan. Samma fenomen finns representerat bland annat i Österrike (FPÖ), Italien (Lega Nord), Frankrike (Front National) och Tyskland (AFD).    

 

Alla har ett (viktigt) förhållande till Tyskland

En omåttligt känd svensk popgrupp sjöng ”Slipping through my fingers” i tiderna och om inte den anti-demokratiska utvecklingen inom unionen dämpas kanske EU så småningom tvingas värma upp stämbanden till samma melodi. På EU-nivå finns naturligtvis den absoluta makten i sakfrågor som berör unionen och man hotar till exempel Polen med konsekvenser om inte kursen ändras. Ändå kan de bilaterala relationerna EU-länderna emellan komma att spela en viktig roll i händelseförloppet. Där ligger Tysklands trumfkort – landet har makt men också ansvar för att leda utvecklingen åt rätt håll. Tack vare den omfattande handeln med varor och arbetskraft också med Visegrádgruppen och Ryssland har Tyskland en stark röst vid förhandlingsborden. Kanske till och med enskilt starkare än den Frankrike har, då fransmännen inte är bilateralt inblandade i riktigt lika stor utsträckning.  

Nu gäller det trots allt att ha tålamod tills tyskarna har lyckats svarva ihop en ny regering. För närvarande finns chansen att kristdemokraterna och socialdemokraterna samarbetar i regeringen ytterligare en period och då finns väldigt ambitiösa EU-planer i det tyska finrummet (SPD-ordföranden Martin Schulz har pratat om en europeisk förbundsstat). I dagens läge låter en förbundsstat som en utopi, speciellt med tanke på att politikerna är långt ifrån de enda som påverkar läget. De stora tyska företagen, i synnerhet biltillverkarna, spelar också en roll då de genom sina investeringar i grannländerna indirekt kan stöda eller stå emot värderingar. Den ekvationen är svårare att lösa, då företagens och den tyska statens målsättningar inte alltid är helt identiska.

Turbulensen i EU kommer inte att avta på ett bra tag och det lönar sig att hålla säkerhetsbältet fastspänt. På andra sidan den oundvikliga förändringen väntar något nytt. Huruvida vi möter det nya tillsammans med 26 andra EU-stater eller betydligt färre återstår att se. Det har Tyskland en stor chans att påverka. Och i egenskap av folkrikaste EU-land kunde man kanske försöka skapa och uppmuntra till lite ordning i leden. För vem ska göra det annars?

 

Samuel Salenius har arbetat som Liberal praktikant i Berlin, vid tankesmedjan DGAP.

Samuel Salenius